anonwret

Det snackas mycket om valfrihet i den politiska debatten, frihet att välja skola, pensionsbolag, vårdcentral, hemtjänst etc. listan kan göras lång. Men är detta verkligen en sann valfrihet, med frihet? Hur många sitter entusiastiskt och jämför elbolag, pensionsbolag och vårdcentraler för att göra sitt val?

 

Jag tror tvärtom detta för många är mer jobbigt än positivt. Men låt gå att vi har valfrihet, har jag då rätten att välja att slippa göra valet, har jag den friheten? Nej det har jag inte, det vi pratar om är alltså valskyldighet och inte valfrihet.

 

Att välja pensionsbolag är svårt, krångligt och tar energi och tid och i ärlighetens namn så vad spelar det för roll? Alla säger ju ändå att de är bäst och visar med olika statistik. Här finns då ändå möjligheten att aktivt välja att inte välja vilket jag också gjort. Mina pensionspengar hamnar i en pensionsfond som till ganska stor del ägs av SKL (Sveriges kommuner och landsting). Men om du inte väljer allt de andra, vad händer då? Valtvång är det ju snarare än valfrihet.

 

Ett kanske löjligt exemel jag själv funderat på är det här med tandkrämer. Det valet blir ju bara krångligt och de är säkert lika bra ändå. Jag brukar tänka att vi också borde ha en statlig tandkräm där vinsten direkt går tillbaka till staten och inte in i de rikas redan rika fickor.

 

Men just det, i det borgerliga samhället får inte kommun, landsting och stat konkurrera med marknaden. Den friheten får alltså inte de folkvalda. Och har jag som privatperson friheten att gå på Mc Donalds toalett vid Forumgallerian i Uppsala utan att det registreras på mig som personligen, nej. Den personliga integriteten och friheten är på väg bort i en rekordhög fart, allt i den borgerliga frihetens namn. // Max Colliander