Länge leve bråkstaken

Så har de stora fackförbunden gjort det igen, gått i företagens koppel och aktivt samarbetat för att sänka löner, förlänga arbetstiden och försämra pensioner etc. Att svenska fackförbund som Unionen är så mesiga är inte förvånande, men det finns i SAS-situationen just nu en liten bråkstake kvar som inte tecknat nytt avtal med SAS.
 
Helge Thuesen för fackförbundet CAU utmålas i media som en bråkstake. En bråkstake, eftersom de inte oavkortat går med på att försämra sina medlemmars arbetsvillkor, lite det som är tanken med ett fackförbund. SAS bekräftar också att CAU är de smartaste fackförbundet, alltså hånar man de sju förbund som redan skrivit på avtal och framhäver offentligt att de svenska fackförbunden är de mest medgörliga. Om CAU skriver på ett nytt avtal eller ej lär visa sig, det ryktas om att man kommer genomföra en medlemsomröstning, tänk om något annat fackförbund kunde fundera på detsamma.
 
Robert Gustafsson, från svenska pilotföreningen hycklar då på rejält. Samtidigt som han säger att man inte accepterar ultimatum och såg SAS hot som provocerande. Ändå sitter han där mindre än ett dygn senare och har skrivit på ett avtal som nästan till fullo är enligt SAS önskemål. En hel månadslön går bort varje år, och arbetarna tvingas sälja sin arbetskraft med 7 % fler tjänstgöringsdagar per år. SAS är väldigt nöjda och det är väl klart, fackförbunden gör ju precis som de vill. Lönerna för höjdarna på företaget lär dock inte sänkas. Varför man ens är medlem i fackförbund som tvärtom kräver förbättringar, i stället godkänner stora försämringar för sina medlemmar är för mig förbryllande.
 
Värt att påpeka är att SAS var i en liknande svår ekonomisk situation för bara två år sedan, då gick fackförbunden de till mötes, precis som nu med försämringar för de anställda. Situationen börjar likna den för SAAB, och hur den historien slutade minns man ju. // Max Colliander

Lägg ned SAS!

Företaget SAS har dålig ekonomi och vill därför kraftigt försämra för sina anställda, för att undvika konkurs. Lönen bl.a. vill man sänka till 80 kr i timmen för sin kabinpersonal. Om cheferna på SAS ska ha samma låga lön är troligen inte tänkbart, de vill väl fortsätta tjäna pengar medan arbetarna får gå på knäna.
 
Bara den här punkten om sänkt lön, från 150 kr i timmen till 80 kr i timmen är löjeväckande att ens fundera på. Jag hoppas och tror att arbetarna på SAS inte bara vägrar, utan också ser det som en omöjlighet för sin egen ekonomiska situation. Tvärtom, kräv fasta arbeten med fasta löner åt alla - anser jag.
 
80 kr i i timlön är dessutom ett direkt hån. Arbetarna kan tjäna ca 100 kr i timmen som städare, eller vikarier inom förskolan helt utan utbildning. Så om man är orolig att bli av med arbetet vid konkurs så tro mig, det finns jobb som har betydligt högre lön.
 
Bland ytterligare försämringar kan räknas höjd pensionsålder, för att inte tala om arbetstiden som enligt SAS ska måste höjas från den idag maximala 100 %-iga anställningen på 40 timmars arbetsvecka till 47 timmar som ny standard. Men man vill kunna tvinga sina anställda och arbeta ända upp till 60 timmar i veckan vid "oegentligheter".
 
Att SAS ens försöker med det här är ett stort hån, och att fackföreningarna Unionen och LO i över huvudtaget funderar på försämringarna är skamligt men tyvärr inte förvånande. Mitt förtroende för de stora fackförbunden är sedan länge mycket lågt.
 
Tänk om fackförbunden i stället, som svar på detta hot direkt genomförde en heldagsstrejk, och sedan krävde att ingen skulle arbeta mer än 40 timmar i veckan, att alla skulle få fast anställning och gå i pension vid 65 år, utan sänkt lön. Då kunde man i stället ge ultimatum åt företaget - gå med på våra krav eller så strejkar vi vilt.
 
Det kommer naturligtvis aldrig hända med så fega fackförbund som redan i grunden förhandlat bort sin grundlagsskyddade rätt att strejka. Om Unionen och LO gör ett aktivt val att dumpa sina egna medlemmars löner och godkänna försämringar återstår att se. // Max Colliander
 
 

RSS 2.0