anonwret

Stefan Löfven, Socialdemokraternas nya partiledare får en lön på 144000 kr i månaden. Halvera den lönen och han skulle ändå tjäna överdrivet mycket pengar som skulle göra det olönt att försöka sätta sig in i en knegares livssituaion.

I Almedalen 2011 talade sig företrädaren Juholt sig varm om att han företräder löntagarna i Sverige, kommer Löfven göra detsamma? Tror han på fullaste allvar att han med en lön som är ca 14 gånger större än min ska kunna företräda mig som löntagare?

Nu har jag aldrig lagt någon röst på Socialdemokraterna i vilket fall, och har inga planer på det heller men man undrar ju hur de tänker ibland, hur tusan ska han stå där på sina höga hästar och tala sig varm om arbetarna? // Max Colliander

Är det inte dags nu, år 2012 i det moderna Sverige att faktiskt låta alla ta sitt ansvar. Än idag har Kung Carl XVI Gustav frihet att göra vad han vill, köra för fort har han ju redan visat att han kan något som polisen inte fick ingripa på.

Bortsett från den dåliga insyn allmänheten har i kungahuset, de stora belopp pengar de kräver från oss arbetare och skandal efter skandal så är det väl ändå fruktansvärt märkligt att det i ett s.k. rättssamhälle ska finnas personer, kungligheter med åtalsfrihet. För att inte tala om när Kungen delade ut en medalj till kungen av Saudiarabien för hans "insatser för demokratin", så absurt bara.

Att se upp till en man som inte gjort ett skit för att förtjäna sin lyxplats i samhället, utan fick den p.g.a. vilka som födde honom är absurt och det är inte bara åtalsimmuniteten utan hela kungahuset vi borde avskaffa. Låt de arbeta som oss andra för att tjäna sitt leverbröd.

Jag hoppas frågan kan dyka upp på dagordningen igen och att vi arbetare kanske åtminstone slipper betala miljoner efter miljoner åt Victoria och Daniels ännu ofödde barn.

Att riksdagen är oenig vet vi sedan förr men det är tydligt att ju mer högerut ett parti är ju mer positiva är politikerna till kungahuset. // Max Colliander

Under år 2011 omkom 57 personer på sina arbeten, enligt Arbetsmiljöverket. Hur många som överlever arbetsplatsolyckor men ändå får men för livet, eller har ont i några dagar kan vara hur många som helst. Varför finns ingen nollvision för dödsolyckor på våra arbeten när det finns en sådan i trafiken? Varför existerar inte ens målsättningen att noll arbetare ska behöva dö på sina arbeten i år?

Jag tror svaret är rätt enkelt, regeringen har ingen sådan ambition på dagordningen för det går inte i samma linje som deras politik. Politiken att sälja ut allt som är vårt, förbjuda kommunal och statlig verksamhet som riskerar att konkurrera med den nyliberala "marknaden" men ändå låta friskolor få konkurrera ut de av allmänheten gemensamt ägda skolorna. Alltså en politik som går ut på att maximera vinsten i företagägarnas fickor.

Men en nollvision inom arbetslivet måste regeringen sätta hårdare krav på företag vars främsta syfte är att tjäna pengar, och mer säkerhet på arbetsplatserna ger ju minskad vinst åt företagen, så där går det ju inte helt ihop sig.

En av de 57 arbetare som dog ifjol gick på en höjd av 4 m, helt utan räcke att hålla i sig, är det för mycket begärt egentligen av ett företag och kräva räcken på sådana höjder? Nu påstod visserligen företaget att man antecknat problemet, men någon åtgärd gjordes ändå aldrig i tid vilket kostade ett människoliv.

En politik som gynnar arbetarkollektivets säkerhet bör gå i främsta rummet och det skulle också gynna en majoritet av befolkningen. En nollvision för dödsfall på arbetsplatserna är ett steg i rätt riktning! // Max Colliander

Uppdaterat kl 22:13: "Arbetsmiljön skördar 1000 offer varje år"

Jag har inte bloggat här på ett rätt bra tag nu men visst har det känts frestande och ge sig in i den så uppspelta Juholt-debatten. Nu har han dock slutligen beslutat sig för att avgå som partiordförande för Socialdemokraterna, jag kommer inte sakna honom. Mycket kan skrivas om denna man och hans uttalanden som slår det mesta i sin genre men hans avslut får väl ändå ta mig katten vara det värsta.

"Jag har känt klassförakt" får väl då bli Håkan Juholts sista idiotiska sak och säga med anspelan på mediedrevet. Klassförakt, från vilka då? Har Juholt själv tänkt efter vilka som får betala hans fusk med bostaden? Just det, vi, arbetarklassen. Vilken värld lever Juholt i, med en lön på 57000 kr med ev. påökt som partiordförande? Själv knegar jag på med ca 9000 kr efter skatt. Föraktet är knappast från överklassen, snarare från arbetarklassen. Juholt tror sig företräda en samhällsklass som hans parti i ca 20 år skitit i. Att partiet dessutom nu är öppna med att det finns en stark högerfalang inom dem talar för sig självt.

För att avsluta detta inlägg, jodu Håkan Juholt du möter mitt förakt, mitt förakt för fifflande rika politiker, och du får mitt förakt för en grundlön på 57000 kr medan vi andra kämpar på för att klara vardagen. Känn klassföraktet glöda! // Max Colliander

Var idag inne och surfade på en sajt om bingo. Att spela om pengar på detta vis är såvitt jag förstått olagligt, åtminstone för den som anordnar spelet. Men precis som utländska tv-kanaler kan göra lite hur de vill så kan ju utländska hemsidor göra detsamma, vilket för med sig både gott och ont. Jag har själv aldrig spelat om pengar online men bingolotto såg man ju på tv som liten. Vinsterna var aldrig stora utan någon hundralapp då och då och lotterna köptes ju av föräldrarna för att laget skulle få in pengar.

Precis som med hazard och poker-spel verkar det även med Bingo-sajter finnas en otroligt stor uppsjö av sajter som vill att man ska spela bort pengar, för det är väl klart de tjänar sig en hacka annars hade de ju inte hållit på med denna verksamhet. Funderade en kort stund på att spela bingo som provomgång gratis men att registrera ett konto var inte mödan värt. Kanske en annan gång. // Max Colliander

Idag skrivet SVT om att flera stora aktörer inom filmindustrin anmäler Filminstituet p.g.a. att flera nya biofilmer misstänks ha piratkopierats och spridits vidare. Om det stämmer att någon inifrån sprider det i ett så tidigt skede, tja vad ska de göra. De kan ju börja med och gripa ca två miljoner bara i detta avlånga land till att börja med. Man minns ju de drygt 7 % Piratpartiet fick i EU-parlamentsvalet 2007 p.g.a. attacken mot Pirate bay, hur mycket skulle inte stödet öka om de gjorde slag i saken och grep miljoner mer personer bara i Sverige?

En lite komisk grej i hela artikeln är att de nämner vilka filmer som misstänkts ha piratkopierats och det verkar stämma väl för jag fann den jag helst vill se på Pirate bay, tack för tipsen det blir nog filmtajm i helgen. // Max Colliander

Efter all turbulens ansöker nu Saab om rekonstruktion hos Vänersborgs tingsrätt. Om det är som jag förstått det, hoppas jag att ansökan avslås. Saab ska inte särbehandlas, Saab ska spela på samma regler som alla andra företag och det här är ohållbart så in i norden. Bolagets ekonomi har så gott som varje år gått nedåt i ekonomin, sedan tjugo år tillbaka. Företaget är alltså inte särskilt vinstdrivande.

För bara två år sedan, 2009 ansökte företaget om rekonstruktion eftersom det inte fungerade ekonomiskt. Det betydde i praktiken att mer än 75 % av skulderna skrevs av och man började om på nytt. Lönegarantin åt de anställda fick vi skattebetalare stå för. Det tycker jag är så fel, företaget ska betala arbetarnas löner, inte vi andra arbetare. Men alltid bra att arbetarna fick sina löner. I ca två veckor har de Saab-anställda gått utan lön (augustilönen) och det ser ut som att vi andra arbetare ska få stå för den kostnaden igen, det är okej på sätt och vis men att företaget återigen gör på detta sätt och ansöker om rekonstruktion för att få avskrivna lån och slippa betala ut löner är förkastligt. Och inte nog med det, mitt i sörjan så höjer cheferna inom företaget sina arvoden med över 500 %, det har man tydligen pengar till i alla fall? De rika roffar åt sig, medan arbetarna på Saab kan glömma tanken om löneförhöjning, deras semester har de redan förkortat i lojalitet med företagets behov av att spara pengar.

Flera återförsäljare av Saab har tagit ut märket ur bilen, Saab-ägare har svårt att få bilen lagad då reservdelar saknas och polisen i Sverige avbeställer sina Saab-bilar. Hur långt kan det gå? En sak jag undrar är ju om alla underleverantörer och andra som samarbetet med Saab vill fortsätta satsa. Om Saab hade flera miljoner i skulder till mig, och inte hade råd att betala skulderna liksom två år tidigare men ändå inte ansökte om konkurs utan började om från början igen genom en rekonstruktion, hur sjutton skulle man kunna lita på Saab då? Varför fortsätta arbeta med ett företag som inte betalar sina skulder, börjar om och sedan vill fortsätta samarbeta.

Det snackas mycket från Saabs håll om två kinesiska investerare som skulle köpa in sig och köpa majoritet i företaget, fine inget jag bryr mig om i allmänhet men nu har de kinesiska bilföretagen inte köpt in sig i Saab och det finns ingen hundraprocentig garanti för att de gör det heller även om rekonstruktionen godkänns av Vänersborgs tingsrätt.

Nä lösningen i mina ögon är följande, antingen går företaget i konkurs eftersom behovet av deras bilar inte är tillräckligt stort, uppenbarligen. Då ska arbetarna ha lönerna de har rätt till och även om man helst skulle se att de pengarna togs från chefernas arvoden så vore det väl inte möjligt i dagens samhälle så då får vi andra hjälpas åt så de får sina löner genom lönegarantin. Eller, så går staten in och tar över företaget för arbetarnas skull så företaget kan fortsätta drivas, även om det går back. // Max Colliander

Lagförslaget om "förenkling" av facklig utbildning skulle slå hårt mot arbetare på den hårt ansatta arbetsmarknaden med otrygga anställningar. Den s.k. förenklingen bestod i att inte tillåta arbetare att gå fackliga kurser förrän man arbetat en längre period. Idag då många saknar fast anställning skulle det därmed försvåra för facken. Förslaget drogs tillbaka innan det nådde riksdagen, som skulle ha röstat den 15 juni 2011. // Max Colliander

Kasinon, låter som ett märkligt ord och ingenting jag sysslat med faktiskt, men man kanske borde prova? Jag tycker i allmänhet att det är lämpligt att prova saker som man också uttalar sig om. För inte så länge sedan fick Sverige sina första Kasinon, i Stockholm, Göteborg, Malmö och uppe i Sundsvall, inget i Uppsala så jag har aldrig varit i närheten av att prova.

 

Över Internet verkar marknaden ha exploderat rejält de senaste åren och reklam poppar upp lite överallt med hur mycket pengar man kan vinna. Själv känner jag mig i allmänhet skeptisk och anser att pengar kan läggas på annat i stället. Jag upptäckte nyligen sajten online casino och det är ju rätt smart, en hemsida som guidar folk om olika nätkasinon och ger tips och råd, översätter kluriga ord och svartlistar nätkasinon man borde undvika m.m. Men då det enligt Wikipedia är olagligt med nätkasinon i Sverige så ödslar jag ingen tid att registrera mig på någon sajt.

 

Svartlistan gillade jag spontant men hade gärna sett en mer seriös svartlista. Att skriva anledningar som ”korkade” på ett nätkasino från Venezuela känns inte alltför seriöst, tänk om Konsumentombudsmannen angav en sådan anledning för varför man ska bojkotta en viss produkt. Jag har klickat runt en del och de har även roulette och bingo vilket låter lite roligare tycker jag men jag kan stödja andra sajter ekonomiskt i stället för spelsajter.

// Max Colliander

Så har man äntligen gått från tanke till handling och besökt Blodcentralen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det som egentligen fick mig och ta steget var då jag hörde om att man endast lämnade blod 3-4 gånger per år, högst. Jag hade fått för mig att man gick dit varje vecka och bokades upp på fasta tider och inte känt att jag vill ha mer saker man ”måste göra” liksom.

Vad har du själv för ursäkt för att inte bli blodgivare och rädda liv? De flesta jag pratat med som inte vill är väldigt rädda för nålar och det är ju inte jag i alla fall och bra blodkärl har jag så de har lätt att hitta ett bra stickställe. Att man sedan får fika och en liten present vid varje besök är ju bara ett plus. Nu får man väl se huruvida man blir godkänt också man ska väl ha bra blodtryck och sådant men förhoppningsvis bör det inte vara något problem.

Besök geblod.nu och läs mer du med - Tillsammans kan vi rädda liv. // Max Colliander

Efter det senaste inlägget om Apples korståg för inskränkande av frihet har jag diskuterat frågan en hel del IRL och skrev av mig med ytterligare tankar i mobilen och återger dom nu här.

De som tillverkar produkter har alltid, historiskt sett legat före oss andra tekniskt sett. De har legat före oss konsumenter som varit villiga och betala för deras produkter. Men det som hänt de senaste åren i allt större utsträckning är att vi konsumenter hunnit ifatt en del företag i teknik, de ligger nu på samma nivå som vi själva gör. Att det i grunden bottnar sig i att de låter oss få detta privilegie men nu vill sno tillbaka det är även värt och nämna. Det är inte jag som konsument som hittat på mobilkameror med hög kvalité utan det är företagen som velat sälja det till mig. Fildelning är f.ö. ett bra exempel på där konsumenten tekniskt sett är jämställd företagen om än på lite annorlunda vis då det handlar om kopiering av många små filer i stället för tillverkning av en större produkt.

Men hur agerar då företag som inser att vi hunnit ikapp, att det de säljer inte lockar oss lika mycket mer. Naturligt sätt utvecklar man då sin produkt, man kommer på nya idéer. Det är också så de flesta företag fungerar allmänt de matar oss med nyheter varenda dag i form av reklam för sina produkter. Men när det inte skett någon utveckling eller en mycket liten utveckling på ca. tio års tid i detta fall för de som har rättigheterna att sända från sportevenemang så har ju andra branscher kommit ikapp och erbjuder nu konsumenterna att kunna filma högupplöst på matcher etc. Detta är ett faktum och de som köpt rättigheterna för sändning påstår att de förlorar pengar på det hela, vilket givetvis kan ifrågasättas även det.

Så frågan dyker upp igen, hur agerar företaget som påstår sig förlora pengar p.g.a. andra företags produkter. Utvecklar de sin egen affärsidé, eller går de i konkurs? Detta vore ju naturligt rent marknadsmässigt. Men åh nej precis som att skivföretag vägrar acceptera att deras produkter inte lockar så mycket längre så gör nu dessa företag samma sak, de tar upp fajten. De tar upp fajten mot oss, dig och mig och alla andra som vill använda Iphones och kunna filma eller fota på konserter eller matcher. De vill nu utveckla sensorer på arenor som stänger av kamerafunktionen på dessa telefoner. Så ska man lösa det hela och tro att de ska tjäna mer pengar igen. Själva principen är så vedervärdig och jag hoppas verkligen att det inte blir till verklighet.

De måste givetvis ha lagen på sin sida så företagen, som i vissa länder redan har mer makt än staten tar upp det och vill ha en lagstiftning. De vill lagstifta bort konsumentens rättighet att använda sin produkt till fullo.

Företagen grinar då deras egna produkter är omoderna och tråkiga, det är sorgligt att de vägrar acceptera nedåtgång i ekonomin och indirekt försöker få sin egen ekonomin att styra lagstiftningen. Detta är vad vi kan vänta oss mer av med högerpolitiker som hand i hand med företagen kör över folket. Staten och kapitalet, all around. // Max Colliander

På svt.se och svd.se går att läsa om att företaget Apple nu vill blidka upphovsrättsivrarna genom att hindra folk från att filma på konserter och sportevenemang med sin Iphone. Apple drar skam över sig genom att gå i täten med storebror-fanan och det är värt och tänka på när man köper en mobil nästa gång.

Tanken är att man t ex på en arena ska kunna ha sensorer som skickar ut signaler som stör ut I-phones kamerafunktion så man inte kan filma matchen som pågår, och ev inte ta bilder heller. Det fria samhället där folk kan lägga upp videor från konserter och spara sina minnen, på Youtube och privat retar gallfeber på de som anser sig äga rättigheterna till div. händelser och det ska nu alltså snart kunna inskränkas.

Min första tanke var dock inte hur detta kan utnyttjas i Sverige, utan hur diktaturer kan använda tekniken för att slå ned uppror. Vem hade känt till de röda skjortornas uppror i Burma ifall inte mobilfoton- och videor hade funnits? Hur mycket hade revolterna i Libyen, Egypten, Tunisien, Syrien, Jemen m.fl. ställen spridit sig om diktatorerna med sensorer kunnat stänga av kamerafunktionen?

Samtidigt som den rika världen höjer Facebook till skyarna för revolterna i tidigare nämna länder så vill företagen nu inskränka på just dessa friheter. Och hur lång tid tar det inte innan polisen i Sverige vill jobba ostört, med enkla argument kunna använda sensorer för att slippa dokumenteras då övervåld används? Kanske är detta bara ett mardrömsscenario, kanske kan det bli verklighet. Risken finns och det tycker jag borde uppmärksammas mer. // Max Colliander

Hittade även en artikel skriven av en politiker från Centerpartiet i samma ämne samt en artikel på dn.se

Var på väg hem från Stockholm och passade på och slinka in på Donken för att handla någon hamburgare. Kön var rätt lång och personalen såg riktigt stressad ut, en i personalen såg brutalt stressad ut och verkade knappt veta vad hon gjorde, röd i ansiktet och fler och fler kunder kom tillbaka med påpekanden på sina beställningar som inte varit vad de beställt. Jag stod ju där och hade inte så mycket och göra, och tyckte synd om arbetaren som fick ta emot suckar och arga blickar från kunder. Det är ju inte hennes fel hon gjorde väl så gott hon kunde tänkte jag, de borde i stället anställa fler.

Jag plockade upp ett block och med en penna började jag skriva rätt fult men ändå en liten lapp jag rev av. Jag skrev något i stil med "Du är skitstressad, stressa inte sönder! Be chefen anställa fler i stället, hoppas du är medlem i facket. Sköt om dig!". Sedan insisterade jag på att ge lappen till henne när hon tog betalt vilket hon också gjorde om än med en lite förvirrande blick.

Sådant här stör jag mig på rätt mycket i samhället rent allmänt. En sen kväll på stan går jag nästan aldrig och äter på restraurangen Max i city. Det är alltid långa köer och underbemannad personal som stressar sönder sig, i alla fall de kvällar jag varit där. Vill företaget inte ansälla fler väljer jag hellre och äta på ett ställe där personalen har en drägligare arbetssituation. Gjorde samma sak på GC en gång, fanns ju andra butiker och välja på då. // Max Colliander

På dn.se går att läsa en kort artikel som handlar om att facket attackerar företaget Ikea. Jag höjde på ögonbrynen och läste artikeln och är märkbart förvånad, trots allt. Har ett fackförbund attackerat Ikea fysiskt eller vad är det som har hänt?

Nä inte riktigt, eller absolut inte. Det det handlar om är att arbetare genom fackförbund kräver att alla anställda på Ikea ska få organisera sig fackligt, att de ska ha rätten att gå med i fackförbund och att de ska ha rätten att förhandla om kollektivavtal oavsett var de kommer ifrån.

Arbetarklassen är under ständigt hot från de som köper vår arbetskraft som vill tjäna mer pengar på vår bekostnad, och nu är det alltså synd om företag eftersom arbetare vill ha rättigheter som vi i Sverige ser som självklara. Jag vill snarare göra om rubriken till "Ikea attackerar arbetares rättigheter" för det är vad det handlar om. Ikea vill förhindra mig, dig och alla andra att kunna kämpa för våra rättigheter.

I Sverige är dock fackföreningsrörelsen förhållandevis stark men i andra länder kör företagen bara på. Det handlar inte om att företag som Ikea är snällare här, utan för att de inte vågar ta fajten mot den svenska fackföreningsrörelsen. Eller vill Ikea göra denna attack mot arbetarklassen här också, just try it! // Max Colliander

Hittade även en annan bloggare som skriver om detta: "Han skäms å Ikeas vägnar"